...

Funderar på att skita i all som helst ambitiös studiemotivering, och försöka skaffa ett skitjobb. Något som känns lite jobbigt. För att tror att det alltid varit så, så jag slipper minnas det jag alltid och förevigt varit och (inte) är.

Grejen är den att skulle jag ta i igen, skulle det effektivisera min kulturella upprätthållelse om den jag inte vill vara, men fungerar bäst som. Eftersom det var så det var tänkt från början.. Då är seriös halvpsykopati mer lockande. Att idiotförklara människorkärleken, so to speak. Dumt att spela att man inte spelar, liksom. Fast jag vet inte..