Fejkpsykos anno 26:e dec 06

Jag förstår inte längre min förståelse. Den outalade evigheten som vi ständigt smiter ifrån. Man inser ..inte ett skit. Just så.

Hur ska man förstå det som inte ligger bakom kullen, utan "här"?

Detta är det mest naturliga tillståndet.

Inte karmalagen, utan JANTELAGEN.

Då (Vetskap.) Just precis som att man vet att man ställde in mjölken i kylskåpet. Samma sak gäller när man ibland "bara vet" ett osagt skeende –dvs. din egen skugga.

Vem kan anklaga sig själv när allt redan har hänt?

Insikt

Förståelse

Ja, fortsätt själva..





Vad allt "handlar om".. (IQ-index sjunker..) Nej, nej, man kan aldrig förklara. Ens fatta. (Den insikten finns inte.)

Mormor, Napoleon ...Danny & alla de andra.



Tillvaron, detta varande; avbildar en spegling mellan avståndsförhållanden. Som bekant.




...Tankeverksamheten överbevisar sig själv...


Du kommer på dig själv med att leva, finner nöjet idiotisk, och sugs in ett bäcksvart hål.. Din egen mage.


Det var det här jag var, när jag var liten och trodde att jag trodde att jag hade blivit ”psykiskt sjuk”.. (Haha.)

Filosofi är bollen din fader kastade bortanför horisonten –en möjlighet. Det är din uppgift att ta den.


-”där..”

Ja, du fattar..




Obundenheten ligger mellan, och bortom alla begrepp. Jag spelar på reflexionerna innan jag inser min egen dumhet. Eller gör jag det?