Söndag

Jag har den senaste tiden, med åtanke på mina dysfunktionella person, förstått att det är just energin mellan mina behov som jag ska använda mig av. Jag måste alltså försöka ta som vana att finna mig i frustrationen och önskan att "hitta hem" som en egen rörelse av värde. Jag gör aldrig något utav situationen, utan bryter ner rörelsen i mindre fragmne,t i en stoisk tjurighet att bli klar.

Ett ärligt sätt att kunna uttrycka min idividualitet kommer aldrig kunna finnas där för mig. Vi föds som fördomsfria medvetande in i en miljö, som vi upplever som oss själva till fullo. Första grunden vi lägger är trygghetsbehoven; en personlig själ. Vi har ännu inte skapat förmågan att urskilja individer, utan registrerar endast symbiosen med modern. Processen är skapandet av det personliga djupet; den feminina icke-handlande sidan. Denna subjektiva bas måste finnas där; genom att vi "har" allt vi behöver så som; intimitet, utrymme för möjligheter, sex, mat etc.

forts..