Humor

Tänkte lite på humorfenomenet. -Något vi kittlas av, och vill se mer av. Det är alltså en evolutionär utvecklingsprocess, som tar oss ut ifrån låsta lägen. Eftersom vår subjektiva verklighetsmodell har inte sett denna rörelse ännu eggas vårt sinne precis som när vi var barn. När vi är barn är vi positiva till autentisk spontan kompexitet, inte för att vi är dumma utan för att vi inte har lärt oss strukurera vårt beteendemönster än. Dvs. anledningen till att vi inte "förstår" att det är mer synd om farfar än om nallen. Man har inget att referera till! Det är ingen skillnad. Eftersom vuxenlivet hämmar våra naturliga sinnesrörelser, och i den posttraumatiska symptomskausalitet som livet är; fixerar begrepp för att eliminera kaos -ser vi utveckling som onaturlig.

forts..