Frukost

Har inte sovit inatt, alls. Alternerar mellan nästan helt ohämmade känsloyttringar, och spretiga flykbeteende från all sorts konfrontation och börjar skämmas för allting.

Känner nu -tydligt, denna totalitet; jag kan leva i lycka, eller lika gärna dö.

..Gränsen..

Jag lever genom både livet och döden.

Jaha

Tågresor, hade glömt bort att det var så jävla dyrt. I snitt 750 någonting.

Min hjärna är skadad. Känner mig fruktansvärt blockerad, inbakat intellekt i en infekterad puppa. Hade "migrän" i ansiktet i ca tre dagar för nån vecka sen. Över högra ögat, jäkligt ont. Blev svullet på ögonlocket, såg ut som jag hade blivit slagen. Högra delen av huvudet -kändes som om något höll på att gå sönder. Känns bra nu!

Vet inte vad jag ska göra, alltså hur jag ska tänka för att jag ska rädda min mental-fysiska hälsa. Vad det nu är att rädda, haha.

Utveckling = evolution = mänskligt förfall.

En bra grej; en räddning, kan vara att gå på och försöka njuta, vara med i allt, eftersom man inte kan skylla på något när det inte finns något rätt. Alltså allt, inbegripet ångest, skam, panikkänslor, distans, flyktbeteende etc. Som man så väl vet vad det handlar om. (Inte samma sak som att se det "goda".) På detta sätt påminner man sig om att livet är ett skämt, och planar ut sig själv.

Ska försöka boka en klipptid här i kvarteret. Så fort som möjligt.

...Har lite ont i hjärtat..

Har blivit paranoid, tror att andra tror att jag härmar, skriver av andras texter på vissa forum t.ex. "Jaså, där plockar hon från.." Hittar väldigt liknande forumuleringar som det jag skriver, säger, tänkter, nämligen.

Måste börja med rutiner. Avslappning. Handfast rekreation för mitt utslitna psyke. Sömn, nattetid t.ex. Sjunker regelbundet, invant in i dold passiv självdestruktion. Sitter vid datorn, med samma skit, som jag inte har en endaste utdelning av.

November är en sexig månad.

God natt, mig själv.

"Fåfängt svin eller ett uppenbart svin."

Jag planerar att rymma till Skövde. Inte för att det skulle ändra spec. mycket, enligt regeln; konkav och konvex. Man snabbar upp takten, värnar om sina egna, vilka det nu än är -det är ingen skillnad. Skadeskjuten familj eller världsaltet. Alla har sina smultronställen och sina döda vinklar. Vad det än verkar som. När jag vaknar på andra sidan kommer mitt hjärta dunka dualism. Paralyserad övergripande vetskap blir till förvaltad och ljusskygg intutition. Så blir det..

Det kan vara bra att ständigt sätta upp förlösande planer, som inte kan nås i nuet. För att ständigt lotsa sig ur sanningens underjord. Å andra sidan är det så jag alltid gör, och lever mitt liv.. Men lite solidare liksom, av typen "på fredag ska jag laga tonfisk i tomatsås"; och lämna det där, aldrig försöka förstå vad det är man behöver, eller vill.

Plan Skövde: Nu till helgen. Inte säga någonting, helst. Bara rakt fram, på. Som det var tänkt, den där gången.