arg.

Att inte säga ett ord.

Ny luft. Anpassning. Upp och hoppa nu, du där! Nej, inte så. Men ändå. Den är inte tvådimentionell, som då. Hissen. Vad ska vi säga ..tredjde plan? Är det tillräckligt humant för dova, riktigt sura verklighetsstötar på madames receptorer? I järn, ja just det. Receptorer och kontaktorer. Alla vet vad det är. Men inte vem de är. Och det är bara jag som har knogjärn. Ingen jobbar som en luftburen vattenbuffel, en tjur, med avsågade (avsågade!) horn. Hårt. Inte för att det gör någon skillnad. Trodde jag det kanske? Ha! För man säger ju att de är skillnaderna som gör det, du vet. Man vet inte att enheten är störst. Och det måste man ju påpeka, att det talar man inte om. Någonsin.

"Du är din pappa upp i dagen!"

Notis: Stockholms närort 40-tal, midsommarnattens dröm väcker åter den Schizofrena fångvaktaren. Solen småler och solstickspojken sväljer under tvång moderns våldtagna skalbagge. Minderårig häktas i sin frånvaro och nekar med nykluven tunga till anklagelserna. Våldsamma bilder på sårad Quisling i oktagonens rännsten väcker konfusionen från ömtåliga tittare. Hittad utsvulten, försöker det unga villebrådet ständigt och förgäves dechiffrera den sängbunda skabbhonans troslära.

Som alla vet, är blodsbandets visa evig, och evighet innbär enligt tavlans ram, här och nu. Enligt traditionen kommer man aldrig bli klokare än den blyförgiftade dagen då man slog av huvudströmbrytaren på bottenplanet, lustigt va? 10 grader kallare och rädd för modet klubbaddes jag död på golvet. Kravlade mig stumt upp, blåste liv i furstinnan. Spegelvänd mardröm tillåts inte vidarebefodras.

"Det här är inte sant!"

Glömma, stå ut och klapp på tomt huvud. Spy nedan. Se ovan.